Hur ska den bli?
Kommer jag leva med samma ångest som nu..
..eller kommer den bli större eller kan livet helt plötsligt bli bra igen?
Ovetskapen är jobbig.
Var på samtalsträff med Spädbarnsfonden i Kralskrona igår. Mamma fick följa med mig eftersom jag inte tyckte att det var läge att åka så långt på egen hand 2 ½ vecka innan beräknat datum.
Det är sådan gemenskap som bygger på tragedier. Det bästa är att man känner sig helt plötsligt inte ensam eller konstig när man är där.
Nu vet jag inte när det blir att åka på samtalsträff för mig nästa gång eftersom barn inte är välkomna och jag tror inte jag kommer att kunna lämna lillan hemma.
Men Minnesgudstjänsten i oktober är jag mer eller mindre säker på att vi kommer att åka till.
På tal om lillan så har hon ju faktiskt fått ett namn. Hon ska heta Elsie, så nu hoppas vi att hon ser ut som en liten Elsie också när hon kommer ut.
Nu ska jag försöka kurera min huvudvärk som inga huvudvärkstabletter verkar bita helt på. Natingen ett dopp i poolen för att svalka och sedan lite skugga eller bara skugga på en gång.
Det var en upplevelse att få följa med och ta del av detta, helt upprymd ännu att folk orkar dela med sej! våga visa sin svaghet och gå vidare........
SvaraRaderaVilket fint namn till lilltjejen!
SvaraRaderaMin Pontus skulle hetat Alexander (om det blev en pojke) fram tills det att de la upp honom på min mage. Men han var inte många sekunder gammal när han fick sitt nuvarande namn. Namnet Pontus hade överhuvudtaget inte varit uppe som förslag ens=)
Så det kan ju alltid ändra sig men eftersom ni vet att det är en flicka så är det nog alldeles säkert en lite Elsie som tittar fram
Kramkram