Sliten...

Känner mig sliten och sönderstressad. Haft migrän anfall som jag lyckats häva innan det slagit till med hela sin kraft och magen är katastrof. Misstänker magkatarr...

Nu försöker jag ta det lugnt och inte planera upp mig för jag blir stressad nu bara jag ser att det står något i almanackan.

Jag älskar mina barn men känner att jag inte riktigt räcker till. Den som blivit mest lidande är Linus men han märker inte det. Det är bara jag som känner det att jag inte hinner med att hålla fint hos honom. Jag tänker på honom ofta och saknar honom hela tiden.....

Jag njuter av Pontus och Elsie som finns hos mig..

Bra dag!

Idag har jag en riktigt bra dag. Vet egentligen inte varför just denna dag känns så bra men skitsamma...
Jag njuter!
Njuter av att jag och Anders lyckats hålla ihop i 8 år idag trots motgångar. Vi har ju även haft medvind.
Sitter och lyssnar tillsammans med Elsie på skivan med barnmusik som vi satte ihop till Linus begravning och även det känns bra. Det känns som om han kom lite närmare..

Jag älskar dig, Anders, och våra underbara barn!

vet inte hur...

..jag ska förklara?!?!?!

Man får frågan dagligen.. Hur går det? Kan ni sova?

Och visst går det bra. Vi sover, Elsie sover. Oron finns där men inte så jobbig ändå. Jag hde räknat med att den skulle vara värre.

Men jag hade inte räknat med att tomheten efter Linus skulle kunna kännas så här. Saknaden är fruktansvärd. Jag älskar henne men jag saknar Linus så fruktansvärt mycket.
Just nu känns det jobbigt för jag ville egentligen inte tillbaka till denna spädbarnstiden. Allt känns mest förvirrande innan vi lärt känna varandra riktigt. Jag ville ju fortsätt vid 5 månader och 3 veckor.

Samtidigt så ligger rädslan där att man måste ta vara på tiden för man vet ju inte hur länge hon finns hos oss.

Det finns ju inget som säger att det inte kan hända henne.
Det finns inte heler något som säger att det inte skulle gå bra denna gången. Ovetskapen är jobbig....