8 månader

8 månader har gått.

och 1 månad är det kvar till bf...

Jag är rädd nu......

paketleverans

Nu har dem kommit. Andningslarmen! Testade och klara. Skrämmande men skönt att ha dem. Verkligheten börjar komma ifatt nu.
Nu är det bara lillan som saknas nästan.
Eller inte...
Allt inköpt men det ska strykas lite kläder, torka ur byrå och garderob och få in kläder i dem igen.
Packa undan Linus leksaker, nappflaskor. Koka dem nya. Packa BB väska och skötväska....

Vet bara inte när jag ska orka.........

Nu är det beställt

Igår kväll gjorde vi det...
Vi beställde andningslarmet. Eller larmen rättare sagt.
Jag ändrade mig och vill både ha ett fast och ett bärbart andningslarm.
Det viktigaste är att jag/vi kan känna oss trygga utan att bli helt isolerade...

Mardrömmar och vattenläcka

Det var vad jag fick uppleva inatt. Plus lite växtvärk i Pontus ben. Annars hade jag i och för sig inte upptäckt vattenläckan. Hörde att det droppade för fullt i garaget när jag var i tvättstugan för att hämta alvedon till Pontus. Suck....... Garagetaket byttes ut för mindre än 2 år sedan. Och nu läcker det precis vid husväggen :(

Ett par timmar innna detta drömde jag en fruktansvärd dröm. Jag blev knivskuren i magen och det slutade med att vår lilla flicka dog. Det var så verkligt att jag knappt kunde somna om. Samtidigt som jag vaknar märker jag att även Anders har mardrömmar. Vilken läskig natt..............

Tungt

Det är tungt...
Både fysiskt och psykist.. Men det har jag upptäckt redan innan att är det jobbigt fysiskt så kommer det hand i hand med det psykiska tillståndet. Jag tror inte kroppen hanterar att hålla båda sakerna i schack samtidigt.

Så nu har jag tryckt i mig ett par alvedon för att ryggen ska må bättre och i eftermiddag blir det Östersjöfestivalen. Och leendet ska komma också hade jag tänkt mig.


Pontus för 1 år sedan på Östersjöfestivalen





Linus på Östersjöfestivalen 2009

Tråkigt!!!

Jag har det tråkigt...Anders har precis gått på sin semester och ändå har jag det så tråkigt. Det var iofs värre när han jobbade. Nu är vi två som har det tråkigt ihop och Pontus som är så rastlös så det bara kryper i honom.

Vill inte ha det tråkigt. Det blir bara fel tankar som kommer då. Försöker tänka på annat men det är svårt när man inte har något för sig.

Kollar webbisar dagligen på smp och för några dagar sedan föddes det en liten kille som ser precis ut som vår Linus. Vill ju bara ha honom tillbaka.......

Gnällig och jobbig

Precis så känner jag mig. Känner mig alldeles ensam just nu samtidigt kan jag förstå om ingen orkar med mig. Vill inget hellre än att vara pigg och glad och orka göra allt. Vill inte ha tårarna liggandes precis under ögonlocken som hotar med att komma rinnandes hela tiden. Jag vill ha kul och skoj och hitta på en massa saker men här sitter jag och muttrar.

Nu kommer jag säkert få flera reaktioner på att jag ska ringa eller säga till när jag känner så här. Men det är jobbigt. Jag vill inte tvinga någon att umgås med mig. Det vill jag att folk ska göra för att dem känner för det. Jag har jättesvårt att be om hjälp framförallt om det bara gäller lite sällskap.

Åker man till affären så får man nästan jämt höra "har du inte fått än", " hur stor ska du bli", " är du säker på att det är en".....
Jag kan spy på alla kommentarer. Visst jag är stor men inte överdrivet. Jag följer min kurva precis som jag ska och bebis är normalstor. Visst har jag även blivit tjockare runt lår och rumpa och lite till men är det så jävla konstigt. Har folk inget annat att säga så kan dem väl vara tysta. Och nej!! Denna graviditeten är inte alls mysig. Känslomässigt endast extremt jobbig.

Nu hoppas jag att jag har skrivit av mig tillräckligt så att jag kan umgås och ha det trevligt med min familj utan att behöva gnälla för dem hela kvällen.....

En liten flicka....

Ja ni läste rätt...
Vi kollade igår. Tog beslutet att göra det eftersom jag tror det gör att jag mår bättre och det blir lättare att ge det nya livet en rättvis chans att bli en egen individ och slippa bli jämförd med Linus.
Så nu vet vi!

Nervös eller.......

Igår när jag tänkte börja rensa ur bebiskläder och tvätta så upptäckte jag ett litet stopp i avloppet i tvättstugan. Typiskt jag så kan jag ju inte låta bli att se om jag kan lösa det så där låg jag på alla fyra med en jättemag i vägen och försökte hitta orsaken. Typiskt nog så kunde jag inte göra något åt det.

Så det var bara att fortsätta sortera och rensa i Linus kläder. Nu är byrå och garderob tömda. Skötbordet synligt och städat och de sista 50-56 kläderna i tvättkorgen. Nu ska det bara strykas och in i byrån igen.

På eftermiddagen får jag jätteont på magen. Misstänker att jag klämt ihop den så att det gör ont i musklerna ovanpå. Knaprar alvedon och försöker med det mesta att det ska kännas bättre. På kvällen tar vi en promenad och hälsar på goda vänner och dricker lite kaffe. Kommer hem närmare halv tio och har fortfarande ont.

Efter duschen börjar jag må illa. Jätteilla!
Måste kräkas! Två gånger... och efter det kommer det sista jag har kvar i magen ut andra hållet.
Och vi som ska på Ultraljud på förmiddagen.....

Tror dock inte jag har magsjuka eftersom jag inte är dålig på något annat sätt, men ja har knappt kunnat sova för jag det har varit varmt och jättenervös att det inte ska bli något UL idag.
Mår bra än så länge i alla fall men har ju inte ätit något än. Värken på magen är puts väck så jag misstänker att det kan varit orsaken till mitt illamående.

Nu ska jag se till att tvätta mig och klä på mig och få iväg Pontus till dagis. Också hoppas, hoppas jag att vi kommer iväg på UL idag......