Grattis alla mammor

...på mors dag!

29:e

Idag har det gått 6 månader som vi har varit utan Linus.

Och det är bara 3 månader tills det nya lilla livet är beräknat.......

Åh vad jag önskar att det kunde vara Linus vi får tillbaka.....

Tid....

Satt och tänkte lite...
Nu har Linus varit död längre än han levde.....
Så orättvist det är...

Saknar.................

Namn...

Pontus satt idag vid frukosten och tyckte att han visste ett så fint namn till bebisen.... Han ville att den skulle heta Linus. Han var ju så fin och namnet är ju faktiskt jättefint......

Kom aldrig iväg...

Vi kom aldrig iväg på familjeträffen med Spädbarnsfonden i Karlskrona. Anders kände inte för det och jag ville inte tvinga honom . Och man känner inte riktigt för att åka själv men Pontus på en familjeträff.
Jag hoppas att dem får det jättetrevligt med sol och skratt.

Samtalsgrupp i Karlsrkona

Igår var jag iväg på samtalsgrupp i Karlskrona där andra änglaföräldrar träffas och bara pratar. Det var även en präst, läkare och en barnmorska där.
Jag är så glad att jag kom iväg men puh vad tom jag var när jag körde hem. Och när jag väl kom hem och skulle sova så kändes det som om det var helt omöjligt.
Jag hade ingen som kunde följa med mig men det gick bra ändå.
Insåg en sak när jag körde hem dock....
Det handlar inte om att vara stark utan om att överleva......

Ps testar länka igen se om det går bättre idag ;-) Spädbarnsfonden

Mycket att stå i...

Idag är det mycket på schemat...
Först ska jag på lekterapin med Pontus. Ska bli skoj att komma in där igen. Faktiskt....
Sedan är det hem äta lämna Pontus hos mormoroch morfar sedan bär det av till Karlskrona till en samtalsträff med Spädbarnsfonden. Det känns nervöst men jag vill verkligen göra detta....

Rättsmedicinska i Lund

Nu har jag ringt själv.. till rättsmedicinska i Lund. Fick reda på att ärendet inte är klart men det borde ha varit klart inom 5 månader för det är en gräns dem her på sig. Just nu var läkaren som höll i Linus ärende föräldrarledig men en annan läkare skulle kolla på fallet men den fanns inte där idag.
Däremot blev jag lovad att bli uppringd så fort hon hade pratat med någon läkare så man vet lite när beskedet kan komma. Sa dessutom till att jag INTE ville ha beskedet på telefon men vill att det ska skickas till Linus läkare så vi kan gå igenom den ihop.

Hoppas, hoppas att det händer något nu......

Orättvist!

Sitter och funderar och kan bara komma fram till en sak...
Det är så orättvist!
Vi gjorde allt för Linus. Jag ammade så länge det bara gick, jätteenvis.. Vi gav han aldrig en napp som inte blivit kokt innan. Vi kokte alltid vattnet till ersättningen/vällingen. Flaskorna diskade vi varmt i diskmaskin och gjorde vi inte det så kokte vi dem. Han hade alltid sele på sig i sittvagnen för man vet aldrig.
Och ändå..........

Men det kvittar för jag kommer göra likadant med nästa för jag vet att vi gjorde vårt bästa för att han skulle må bra. Och det gjorde han det korta liv han hade.....

Good By

obduktionsprotokollet

Läste just att en annan änglamamma hade fått reda på vad hennes son dog av. Alla trodde där att hennes son dog av Plötslig Spädbarnsdöd men det kom fram nu att så var inte fallet. Han var faktiskt allvarligt sjuk men det märktes inte på honom. Att ha lyckades leva ett normalt liv den tid han levde är egentligen konstigt. Men han fick det bästa livet han kunde få trots att det var alldeles för kort.....

Men detta gör att rädslan för vårt eget protokoll växer.
Vad har dem hittat??
Kan det vara ärftligt?
Jag är rädd men vill ändå veta nu......

Måndag igen!!

Denna veckan känns som om den ska kunna bli bättre än förra. Jobbat idag och det har gått riktigt bra. Jag har ju en så bra chef (vän rättare sagt) så efter en liten pratstund så känns allt mycket lättare och jag inser att dem största kraven är det jag själv som ställer.
Jag vill ju bara göra mitt bästa och ställa upp så mycket jag kan men jag måste inse att jag inte orkar ställa upp mer än det jag har. Och ibland kan även det kännas som för mycket.....
Jag gör mitt bästa.....

När jag skrev förra inlägget var jag jätteledsen och hade det jättejobbigt... då också...
Tänker bara informera om detta att jag som det är idag så avvisar jag inga inlägg såvida det handlar om det jag har skrivit om. Alltså kommer även dem dumma med för jag tänker inte sitta och hålla dem för mig själv.
Jag vill även tacka ALLA för stödet jag får. Det var knappt jag vågade gå ut och kolla om jag hade fått några kommentarer för jag var rädd vad det skulle stå, också var det bara en massa uppmuntran.
Tack igen alla!!!

Anonymt=FEGT!!

Den som har problem med att läsa om vad jag skriver tykcer jag ska ge fan i att läsa. Bråket med Anders var bara droppen den dagen. Just nu krävs det inte mycket som sänker mig. Får kämpa dagligen med att hitta en anledning att fortsätta. Vill egentligen inte......

Jag förstår även att Anders har det jobbigt men att vi har olika sätt att bearbeta vår sorg och den fortsatta gången av vårt liv måste alla ni andra acceptera. Vi är som tur är inte lika......

Nästa gång någon reagerar får ni gärna utge er för vem ni är. Det gör ju faktiskt jag!

Orkar inte...

Jag orkar inte mer nu... Reserverna är slut.
Det är inte konstigt att man är tröttare, mitt blodvärde var lägre än det någonsin varit. Brukar alltid ligga på topp.
Men det är inte bara tröttheten. Jag har ingen lust heller. Inte till något. Vill egentligen inte finnas till...
Ibland känns det som om det skulle vara lättare då. Men för vem????
Jo, för mig. Men alla andra då???
Alla jag älskar......
Jag vet ju hur jobbigt det är att förlora någon man älskar mer än något annat...
Och det finns ju faktiskt dem som älskar mig lika mycket...

Tur är det.. för trots allt ska dem få stå ut med gnälliga, känsliga, ynkliga jag ett tag till....

Ledsen och trött

Varit en jobbig dag. Inte nog med att man ska upp tidigt för att man ska till Arbetsförmedlingen och sedan passa en telefontid med Linus läkare.
Åkte med mamma till Kosta. Behövde nya mammajeans. Dem andra har blivit för små...

Sedan kom vi till ICA och träffade på en av brandmännen som var med och försökte rädda Linus. Har inte sett honom sedan vi träffades på brandstationen efter Linus död. Det var jättejobbigt. Bröt ihop och började lipa i affären. Mamma fattade ingenting först för hon kände hans fru men ingen hade förstått sammanhanget förutom jag och han. Jag förflyttades tillbaka till den dagen igen....
Men det var ändå skönt att träffa dem. Man har något gemensamt som man aldrig kommer att få med någon annan (hoppas jag iaf) och man märker hur hårt detta även har drabbat dem.

När jag kom hem senare så var Anders som ett åskmoln för att klockan var för mycket och vi hade inte ens ätit. Han skulle ju träna....
Inte nog med det utan han tyckte typ att jag inte gjorde någon nytta för det är skitigt och behövs städas.....
.. men som han sa... han får väl göra det som vanligt till helgen.

Undrar hur han skulle klara sig utan mig egentligen. Ta hand om Pontus, handla, laga mat och städa..
Puh.. Det låter tufft..

Känner att jag inte orkar med all press. Vill egentligen inte lämna ut min familj så här men ikväll behövde jag få skriva av mig.....

Dåliga fogar

Jag är så trött. Blev lovad att jag skulle få köpa tillbaka mitt foglossningsbälte och sist jag ringde till henne så bad hon mig att skicka ett mail. Vilket jag gjorde. Och ett till...
Börjar känna av foglossningen mer och mer. Behöver verkligen ett bälte.
Blev lovad av min barnmorska att hon skulle hjälpa mig att ordna ett nytt likadant men jag tykcte det var onödigt. Jag skulle ju få köpa tillbaka det gamla.....
Jag får väl ta och ringa henne igen eller nåt.....