Längesedan...

Denna start på året har inte varit något vidare. Vi har avlöst varandra med sjukdomar här. Den som har klart sig bäst är Pontus och sämst är den lilla snäckan. Det har varit halsfluss med hög feber så vi trodde att vi skulle förlora henne, förkylning och magsjuka, magsjuka och magsjuka. Därav en mage som inte klarade av vanlig mat. Så det har varit diet och nu är hon på väg tillbaka igen.

Själv har jag haft ett par dunderförkylningar men det är just nu bara det lilla...
Jag mår inte bra. Känner mig ledsen mest hela tiden. Jag vet att det inte syns på mig när jag är bland folk. Sorgen efter Linus har blivit så påtaglig igen.
Vet inte varför...
Kanske för att man inte hinner med att gå till honom lika ofta...
Eller att man blivit så rädd varenda gång Elsie blir sjuk...

Jag känner mig slutkörd psykiskt...
Jag mår som sämst av att gå hemma men jag orkar inte ta initiativ att träffa någon...
Sover gör jag som en skit coh just nu är jag mest bara trött....

Jobbar ikväll och det ska bli skönt. Räddningen är nu ett schema att gå på så jag vet att jag måste göra något. Även om man gör massor hemma så blir det annorlunda. Man går in i en annan roll när man jobbar.

Rivstarten gick åt pipsvängen men just nu måste jag må bra psykiskt för att kunna kämpa med vikten. Eftersom jag inte kan ut och gå på samma sätt längre för min fot så får jag dåligt med frisk luft och vardagsmotion. Så nu är det härligt att man kan cykla igen.

Ska bli operation i foten så nästa steg är en magnetröntgen så dem vet exakt var den onda lilla nervknutan sitter....

Nu har jag gnällt av mig lite så jag får ta tag i dagen igen.....