Ibland kan jag inte fatta hur jag ska orka med att stå upp längre....
Blir utsatt för prövningar hela tiden känns det som. Inte några stora, kanske en del tycker att det kan vara löjligt att ens reagera.

När jag satt och åt lunch nere hos mamma så hör jag brandbil på utryckning.. Det räcker med ljudet så är jag tillbaka till den första advent.
Efter det åker jag och handlar och träffar en gammal lärare som glatt gratulerar till att jag är gravid igen, " åh, det måste vara den tredje nu va?"
Bara att svara och förklara vad som hänt. Jättejobbigt. Vill inte gråta ute bland folk längre. Kände att alla typ tittade på mig och väntade på den värsta reaktionen. Den kom i bilen istället när jag var själv....
Och inte nog med det... Ikväll när jag och Ann var ute och gick så kom även en ambulans med sirener på.
Måste man bli så påmind så många gånger på en dag???

Jag har i alla fall hunnit med lite bra idag ändå. Börjat måla altanen så att den blir fin. Blir stor skillnad.
Och Pontus tillbringar sin första natt hos mormor och morfar sedan Linus dog. Så nu har dem det mysigt...