Den 29:e november 2009

Ett helt år har gått nu... Jag kommer ihåg hela helgen som igår.
Och det gör ont...
Man känner sig fortfarande så maktlös. Att man inget kan göra.

Jag kan återfå känslan av att se brandbilarna utanför huset.

Känslan när jag ser Linus på hallgolvet med brandmännen över sig som gör allt för att rädda honom.

Ljudet av hjärtstartaren och min längtan efter att få höra honom skrika...

Ambulansfärden in till stan. När vi i en knappt en minut fick se honom i akutrummet på sjukhuset.

Sedan en lång eftermiddag på sjukhuset när vi satt med honom.

Tomheten att komma hem utan honom.....

Begravning......


Jag saknar honom och det gör fortfarande så ont...................

http://heidiwennerberg.blogspot.com/2010/03/sondagen-den-29e-november-2009-1a.html

1:a Advent

Första ljuset i advent

håller vi för dig tänt

Vi alltid dig saknar

varje dag vi vaknar

Vill bara ha dig här

I familjens sfär


Vi älskar dig Linus!!!!

Typiskt...

Är man inte redan orolig så börjar batteriet redan strejka i andningslarmet. Det bärbara alltså.

På morgonen så bara blinkar den och surrar flera gånger innan det kommer igång. Efter ca en halvtimma startar det men en dag kanske det inte funkar.

Känner att jag inte kan klara mig utan det. så nu har jag beställt nytt på http://www.andningslarm.se och hoppas att det kommer snart.

Det har inte varit fler larm men oron har helt klart blivit större.

Jag har inte ringt någon läkare eftersom jag vet att Linus aldrig var sjuk och det finns inget som kan skydda oss förutom att det larmar om det skull bli andningsuppehåll.

Pratade med min psykolog och hon rekommenderade mig att ringa läkare för att få reda på hur normalt det är med andningsuppehåll eller förändrade mönster i andningen.

Har varit och gjort iordning på Linus grav också. Känner mig nöjd med hur det ser ut.

men om jag bara fick hålla honom en gång till.................