lördag 15 maj 2010

Orättvist!

Sitter och funderar och kan bara komma fram till en sak...
Det är så orättvist!
Vi gjorde allt för Linus. Jag ammade så länge det bara gick, jätteenvis.. Vi gav han aldrig en napp som inte blivit kokt innan. Vi kokte alltid vattnet till ersättningen/vällingen. Flaskorna diskade vi varmt i diskmaskin och gjorde vi inte det så kokte vi dem. Han hade alltid sele på sig i sittvagnen för man vet aldrig.
Och ändå..........

Men det kvittar för jag kommer göra likadant med nästa för jag vet att vi gjorde vårt bästa för att han skulle må bra. Och det gjorde han det korta liv han hade.....

Good By

tisdag 11 maj 2010

obduktionsprotokollet

Läste just att en annan änglamamma hade fått reda på vad hennes son dog av. Alla trodde där att hennes son dog av Plötslig Spädbarnsdöd men det kom fram nu att så var inte fallet. Han var faktiskt allvarligt sjuk men det märktes inte på honom. Att ha lyckades leva ett normalt liv den tid han levde är egentligen konstigt. Men han fick det bästa livet han kunde få trots att det var alldeles för kort.....

Men detta gör att rädslan för vårt eget protokoll växer.
Vad har dem hittat??
Kan det vara ärftligt?
Jag är rädd men vill ändå veta nu......

måndag 10 maj 2010

Måndag igen!!

Denna veckan känns som om den ska kunna bli bättre än förra. Jobbat idag och det har gått riktigt bra. Jag har ju en så bra chef (vän rättare sagt) så efter en liten pratstund så känns allt mycket lättare och jag inser att dem största kraven är det jag själv som ställer.
Jag vill ju bara göra mitt bästa och ställa upp så mycket jag kan men jag måste inse att jag inte orkar ställa upp mer än det jag har. Och ibland kan även det kännas som för mycket.....
Jag gör mitt bästa.....

När jag skrev förra inlägget var jag jätteledsen och hade det jättejobbigt... då också...
Tänker bara informera om detta att jag som det är idag så avvisar jag inga inlägg såvida det handlar om det jag har skrivit om. Alltså kommer även dem dumma med för jag tänker inte sitta och hålla dem för mig själv.
Jag vill även tacka ALLA för stödet jag får. Det var knappt jag vågade gå ut och kolla om jag hade fått några kommentarer för jag var rädd vad det skulle stå, också var det bara en massa uppmuntran.
Tack igen alla!!!