vet inte hur...

..jag ska förklara?!?!?!

Man får frågan dagligen.. Hur går det? Kan ni sova?

Och visst går det bra. Vi sover, Elsie sover. Oron finns där men inte så jobbig ändå. Jag hde räknat med att den skulle vara värre.

Men jag hade inte räknat med att tomheten efter Linus skulle kunna kännas så här. Saknaden är fruktansvärd. Jag älskar henne men jag saknar Linus så fruktansvärt mycket.
Just nu känns det jobbigt för jag ville egentligen inte tillbaka till denna spädbarnstiden. Allt känns mest förvirrande innan vi lärt känna varandra riktigt. Jag ville ju fortsätt vid 5 månader och 3 veckor.

Samtidigt så ligger rädslan där att man måste ta vara på tiden för man vet ju inte hur länge hon finns hos oss.

Det finns ju inget som säger att det inte kan hända henne.
Det finns inte heler något som säger att det inte skulle gå bra denna gången. Ovetskapen är jobbig....