Det känns som om jag glömt något. Har gjort det i ett par veckor nu. Dubbelkollar skötväskan flera gånger innan jag beger mig någonstans.
Jag känner igen känslan sedan tidigare och tills slut kom jag på vad det var.
Förra året fick jag nästan för mig att jag hade glömt Linus typ i affären eller någon annanstans. Han hade inte dött. Jag hade ju glömt han i sin stol i en affär.
Det var som om det som hade hänt var en mardröm men i "verkligheten" så var det ju jag som bara var en fruktansvärt dålig mamma.
Men så var det inte. Det var ju mardrömmen att han dött som var verkligheten.
Nu har känslan av att jag glömt något och den dåliga mamman tillbaka. På sätt och vis önskar jag att det kunde vara så för då hade jag kunnat se han idag och sett vad han kunde och hur han utvecklats.
Jag saknar dig, Linus!!!
