Visar inlägg med etikett Barnen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Barnen. Visa alla inlägg

måndag 30 januari 2012

Vecka 4 med sjukdomar och oro

Vekca 4 gick inte så bra. När jag ställde mig på vågen i fredags, en dag sent, så slutade den på 72,6. Alltså blev det + 0,3 kg... :(

Det har dessutom varit en skitjobbig vecka. Elsie har varit riktigt, riktigt sjuk för första gången. Jag fick gå från jobbet på onsdagen för att hjälpa Anders som inte hade kunnat värma sig mat till sig själv under kvällen utan bara gått med henne på armarna när hon hade hög feber som inte ville ge med sig.

Vi var livrädda....
Jag trodde att vi hade förlorat henne......

Dagen efter hade hon ont när hon skulle äta så det fick bli vc och där konstaterades det att det var halsfluss. Så nu har hon gått på penicillin och mår bättre.

Jag har ont i min fot igen så promenaderna är uteslutna igen....
Huvudvärk som låg på gränsen till migrän i flera dagar gjorde att jag la ner allt vad GI heter i helgen och åt en massa snabba kolhydrater.
Kände att stress och oro över Elsie var tillräcklig utan behövde komma ifatt mig själv så dieten fick vara.
Så veckan som kommer lär inte bli bättre viktmässigt men måste först och främst må bra i mig själv...

måndag 3 oktober 2011

Minnesgudtjänst

I lördags var vi iväg på minnesgudstjänst i Karlskrona för änglabarnen. Det är spädbarnsfonden som arrangerar detta och det är jättefint.
Elsie hade ingen ro att sitta stilla efter att ha åkt bil i ca 1 timma men det gjorde faktiskt inget.
Det är sådan härlig kontrast med alla syskon som leker och bara vill ha roligt till ett altare som är så vackert med en massa fotografier och namn med värmeljus tända.

Det första som slår en när man kommer in att vi är så många som förlorat våra små barn. Hur fruktansvärt det är att vi är så många som bär på så mycket smärta. Samtidigt är det skönt att vi är flera som samlats för eftertanke för vi är inte ensamma.....

torsdag 8 september 2011

Vecka 3

Nu har en vecka till gått.
Och hur har det gått...
Skitbra!!!!!
-1,2 kg på en vecka så totalt på rivstart 2011 2.0 är det -2,4 kg och sedan min viktresa startade så är det 14,4 kg.

Jag har lyckats få in träningen igen. Dock bara 3 gånger i veckan men jag är nöjd med det. Tar det försiktigt med vissa övningar så att jag inte skadar mina knän igen.

Är även inne slutsvängen med inskolningen på dagis för Elsie.
Det har gått jättebra och idag ska hon sova middag där för första gången. *pirrigt*

Vi har valt att dem inte behöver sätta på larmet på henne. Känner att risken är stor att hon ligger och plockar av sig det och då väcker hon ju alla andra barnen och det är ju ett steg som vi själva börjat ta att undvika larmet när hon inte ligger i sin säng. Där har vi sänglarmet....

Så nästa vecka är vi redo för en helt normal naturlig vardag igen. Känns skönt eftersom det ändå är ca 2,5 år sedan vi hade det.....

onsdag 31 augusti 2011

Samtal

Nu har vi haft ett familjesamtal med vår älskade Pontus. Har ett rent helvete på morgnarna för att få iväg honom till skolan och idag fick jag nog efter att han kom för sent i ca 15-20 minuter och alla stod och väntade på honom...
Hoppas, hoppas att lite av det vi pratade om har gått in så han vet vad han ska göra imorgon.....
Vill ju inte ha bråk varenda morgon. Känner mig som värsta sämsta morsan som finns.
Så håll nu tummarna alla.....
Fick även reda på att han fått sin första läxa men med allt liv så valde vi att skjuta på den till imorgon eftermiddag när vi har nya krafter.....

torsdag 25 augusti 2011

Första vägningen...

Imorse vägde jag mig igen så nu är det igång igen på allvar :-)
Härligt känns det faktiskt...
Man slipper gå med dåligt samvete för att man borde göra något för det gör jag nu.
Denna veckan blev det - 0,5 kg. Jag är faktiskt nöjd för jag har trots allt bara hållt på i 3 dagar.
Och jag trivs med att väga mig på torsdagar så det kommer jag fortsätta med.
Just nu är det lite pirrigt bara... Vet inte när jag får besked om jobb.. Om det blir tillräckligt att leva på.. Först var det sagt denna veckan men nu verkar det som om jag får vänta till mitten på nästa vecka. Jag vet att jag fortfarande är föräldrarledig men bara i 2 veckor till när Elsie skolas in på dagis. Hon börjar ju på måndag. Och jag vill ju veta hur framtiden blir.....
Men, men... Det löser sig alltid....
Fast snälla alla ni... Håll tummarna för mig!!!!

söndag 21 augusti 2011

Elsie 1 år!


Idag small det..
Elsie fyller 1 år idag. vi klarade det... Vi har fått fira en ett-åring i vårt hem med paket och tårta.
Och lycklig var hon med....

tisdag 9 augusti 2011

D-vitamin



Eftersom bvc inte längre kunde ge mig d-vitamin vattenlöslig så började söka på internet på just d-vitamin....
Skrämmande läsning hittade jag då....
Jag är ganska noga med vad jag stoppar i mina barn framförallt i spädbarnstiden eftersom jag anser att kroppen inte är färdig att ta vara på en massa tillsatser och farliga ämnen som den är när man har blivit stor.
I dessa d-vitaminer man får från bvc är det mängder med tillsatser bla butylhydroxianisol... Hittade massor med information på denna blogg.
Där hittade jag även ett tips om ett annat d-vitamin preparat som inte ska innehålladenna tillsats så nu är det beställt. Disney D-droppar som inte innehåller tillsatser och har ullfett som ursprung.
Så nu väntar jag på leverans och sedan får det bli det istället.
Passade även på att beställa en kur till mig själv. Dags för Biodrain igen ;-)

måndag 30 maj 2011

Närmar sig....


Nu närmar sig födelsedagen. För två år sedan gick jag och väntade och väntade. Men Linus trivdes i min mage. Jag hade varit så¨säker på att jag skulle vara tvåbarns mamma tll morsdag 2009.
Det var jag inte utan gick bara och väntade istället.
I år var det förstaa gången jag fick ha två levande barn hos mig på morsdag. Och jag älskar dem och är så lycklig för att jag har dem....
men det kommer alltid att saknas en.....
Alltid!
Just nu är det en jobbig period. Vi har ett barn som fyller 2 år nästa vecka. Men vi får inte planera ett stort kalas. Vi köper inte några paket och kan inte förvänta oss hur lycklig han kommer bli på sin dag.
Jag planerar istället en fin eftermiddag hos Linus på kyrkogården. Där han bott nu i ett år. För dit kom han på sin ett års dag. Hoppas på fint väder bara.......
Så just nu är jag känslig. Extra känslig är jag hur det ser ut på graven. Det är ju min uppgift som mamma att sköta om mitt barn och det är det enda sättet jag kan sköta om Linus.
Det är ibland svårt för det är ju inte bara jag som sörjer men hoppas att alla har överseende med detta för även om man inte "äger" sitt barn så var han min son.
Bilden är tagen i påskas!

torsdag 12 maj 2011

Delmål 2 avklarat!!!!!!

Yippie!!!!!
Nu har jag klarat delmål 2...
denna gången var det tuffare.. Ville inte ner under 76 men man får inte ge sig..
Nu har jag gått ner totalt 12,9 kg.
Nästa delmål ska vara snällare och kortare. Måste ju orka med.
Så till den 9 juni vill jag nå 72,6 kg.
Efter det ska jag ta sommar och endast se till att hålla vikten.
Jag kan ju alltid skylla på att jag har fått tre barn som sitter kvar ;-)

torsdag 14 april 2011

Känslan av att ha glömt något



Det känns som om jag glömt något. Har gjort det i ett par veckor nu. Dubbelkollar skötväskan flera gånger innan jag beger mig någonstans.
Jag känner igen känslan sedan tidigare och tills slut kom jag på vad det var.
Förra året fick jag nästan för mig att jag hade glömt Linus typ i affären eller någon annanstans. Han hade inte dött. Jag hade ju glömt han i sin stol i en affär.
Det var som om det som hade hänt var en mardröm men i "verkligheten" så var det ju jag som bara var en fruktansvärt dålig mamma.
Men så var det inte. Det var ju mardrömmen att han dött som var verkligheten.
Nu har känslan av att jag glömt något och den dåliga mamman tillbaka. På sätt och vis önskar jag att det kunde vara så för då hade jag kunnat se han idag och sett vad han kunde och hur han utvecklats.
Jag saknar dig, Linus!!!

torsdag 24 mars 2011

Jag ska byta!!

Japp.. Nu har jag bestämt mig.. Jag ska byta vägdag till torsdagar istället. Det är då jag har roligast resultat och det är dem jag vill dela med mig av.
Så idag torsdag har jag gått ner till 77,8 kg. Alltså totalt 10 kg sedan jag började.

Firade faktiskt detta med en lite bit kladdkaka på mammaträffen ;-)
Mums......

Så sedan i söndags är det minus på 0,9 kg

söndag 13 februari 2011

Vecka 6

En vecka till har gått.
Och det har gått bra.
Så bra att jag fuskade igår.

Pontus hade kalas med tårta och fika och eftersom jag var nere i 81,7 kg i fredags så fuskade jag.
Vet ju med mig att jag inte skulle få samma resultat idag då men eftersom jag inte registrerar mellanvägningarna mer än i mitt huvud så kände jag att jag kunde fuska.

Så jag landade på 82,0 kg. Totalt har gått ner 5,8 kg.
Endast 2 hekto kvar så har jag nått mitt delmål.

Måste fundera ut nästa delmål........

fredag 11 februari 2011



Idag är Elsie174 dagar gammal. Exakt lika många dagar som Linus var den dagen han dog......




Vecka 5

Hinner inte riktigt med mitt bloggande... Tiden bara rinner iväg..


Femte veckan innabar en vikt nedgång med 0,7 kg. Så i söndags var jag nere på 83,3 kg. Så totalt har jag gått ner 4,5 kg sedan start. 1,5 kg kvar till delmål nr 1.


Känner att det har hänt massor denna veckan. Kommit i ett par byxor som jag inte kunnat ha tidigare bla.

Fortsätter med mina promenader. I onsdags var det så fint väder och fina vägar så då kunde jag ha mina gympadojjor på mig. Vilken skillnad det var att gå i dem jämfört med stövlar. Höll ett snabbt tempo och hade inte något ont i benen på kvällen.


Vill ha vår nu.........................


Igår firade vi vår stora stora kille. 7 år...... Grattis igen älskade lilla Pontus!


Det känns som igår man låg på BB som nybliven förstagångs-mamma...




måndag 24 januari 2011

Vecka 3

Och denna veckan vände trenden. Det blev +0,6..
Jag har varit jätteduktig med maten men inte rört mig så mycket. Måste bli bättre på det.
Jag har inte lagt så höga krav på mig själv när det gäller motion men vill ha mina promenader med barnvagnen i alla fall.
Men kämpar vidar och hoppas på bättre resultat på söndag....

Nu har vi varit på babysim och Elsie har fått göra sina första dyk och det var jätteskoj!

söndag 16 januari 2011

Vecka 2

Jag kämpar på men det är inte så jobbigt. Jag klarar sötsuget galant.
Bara denna veckan har jag gått ner 1,9 kg, så totalt är det 3,2 kg på 2 veckor.

Och ändå fyllde jag år i fredags. Men jag unnade mig inget då utan tog det idag istället när vi hade lite kalas. Tänkte ändå till lite och istället för tårta så gjorde jag varm fruktsallad med vispad grädde.

Inte helt ok men mycket bättre än tårta. Och det får jag jobba med i veckan för det hamnar på nästa veckas resultat eftersom jag väger mig på morgonen.

Babysim imorgon och det är så skoj och mysigt.

onsdag 12 januari 2011

Tredje gången gillt

Äntligen (eller inte) har Elsie blivit vaccinerad.
Första gången det var planerat blev bvc-sköterskan sjuk och då sköt vi på till januari.
Andra gångne (förra veckan) var kylsåpet sönder så dem hade inget vaccin
Men igår fick hon. Det gjorde ont och hon var skitarg. Igår kväll hade hon feber och var inte riktigt sig själv. Hon var inte gnällig men inte som vanligt. Så hon fick alvedon så blev hon piggare.
Idag har hon bara legat på febergräns men har inte varit pigg så till slut fick hon alvedon idag med.
Själv tycker jag att det är läskigt och obehagligt. Rädslan gör sig markant påmind och även saknaden. Hon har en månad kvar tills hon är lika många dagar gammal som Linus blev och det känns så otäckt. Framförallt nu när hon inte är pigg.
Jag får påminna mig om att Linus var frisk. Det var ingen sjukdom som dödade honom. Han glömde bort att andas. Det finns inget som säger att hon ska göra det, men det finns inget som säger att hon inte ska heller.........

måndag 3 januari 2011

Vägt in mig...

Nu är det gjort... 87,8 kilo.
Så här högt ska det aldrig bli igen...

Åtminstone inte ogravid och helst inte annars heller... Om det blir fler graviditeter. Det vet man ju aldrig... Det enda jag vet är att det inte ska bli på ett bra tag och att jag måste börja leva och må bra själv först. Framförallt fysiskt. Det känns lättare än det psykiska.

Just nu ligger tårarna och gömmer sig bakom ögonlocken hela tiden. Jag har byggt upp en fasad för både mig och andra men känner vid motgångar att sanningen om mitt mående ligger precis strax bakom och lurar.

Det kan vara bristen på vardagliga rutiner som gör det eftersom dem försvunnit helt nu när Pontus har jullov. Men vi ska njuta av lov en vecka till innan det börjar igen.

torsdag 23 december 2010

Jul...

























Det är stressigt, roligt, spännande, förvänsfullt och sorget på en och samma gång.


Vi ska vara hemma i år. Vill inte ut och åka med barnen även om mamma cohj pappa bor i samma håla som oss. Så skönt att slippa dra runt på julklapparna och att när kvällen kommer så somnar barnen på rätt ställe.

Det ska bli så roligt att se Elsies min när alla paket ska öppnas och även själklart Pontus min ( vilken ska bli den roligaste ).


Samtidigt så saknar jag... Så jag ska försöka få med hela lilla familjen till kyrkogården imorgon förmiddag så att Linus får ett ljus tänt och får sin jultomte som han fick förra året.


Och på julafton tänder vi ett ljus även hemma bara för Linus eftersom vi saknar coh han finns alltid med mig i tankarna.












onsdag 31 mars 2010

Söndagen den 29:e november 2009, 1:a advent

Det var en helt vanlig söndag morgon med simskola för Pontus. Linus vaknade vid halv sex tiden och vi bytte som vanligt en bajs blöja och sedan fick han en flaska välling. Efter det låg vi och slumrade en liten stund till i min och Anders säng.

Vid klockan sju steg vi upp, jag och Linus, väckte Pontus och tjatade för han ville inte gå på simskola. Vilket han aldrig ville eftersom han tycker att det är läskigt med vatten.
När jag lyckats få upp Pontus ur sängen och fått på honom kläder gjorde jag frukost till mig och Pontus. Linus skulle äta senare med Anders. Vi tände det första ljuset i adventsljusstaken. Linus satt i gåstolen. Jag hade fullt upp med att han inte skulle åka in under köksbordet för jag ville inte att han skulle slå i huvudet.
När klockan var kvart över åtta så var det dags för mig och Pontus att åka. Jag la Linus i vår dubbelsäng bredvid Anders. Puttade in mitt täcke under bäddmadrassen så han inte skulle kunna rulla ur sängen och Linus fick ligga utan täcke. Precis som varje söndag...
När jag skulle gå ut ur rummet vände han över till mage. Jag gick fram till honom och vände på honom till rygg men lika snabbt igen så låg han på magen igen. Första gången han vände på sig i sängen men jag tänkte att då får han ligga så. Han var ju så stor....
Jag sa hejdå till Anders som grymtade ett hejdå tillbaka och somnade om lika snabbt igen. Som han brukade. Linus brukade ju väcka honom efter cirka en halv timma, timma när han hade tröttnat på att sova...
När jag gick ut genom dörren så hörde jag Linus skällgnälla men tänkte att Anders vaknar eller så somnar Linus. Hade ju inte tid.. vi började bli sena...

Simskolan gick undan och när vi satte oss i bilen efter simskolan kl 10:06 så tänkte jag ringa hem men gjorde det inte.
När vi kom hem på gatan ser jag brandbilarna vid vårt hus. Många tankar for genom huvudet.
Hade jag verkligen släckt ljuset, vilket jag var säker på. Kan ett ljus flamma upp igen efter man släckt det??
Hade dem en övning?
Jag parkerade bilen på uppfarten och då kom en brandman mot mig. Jag undrade vad som hade hänt..
Vi går in sa han då.
Då fattade jag att det var något riktigt allvarligt och inte att det brann för då skulle vi ju inte gått in.

När vi kommer in i hallen ligger Linus på hallgolvet med två brandmän över sig. dem håller på med HLR. Han såg precis ut som en docka som man övar livräddning på. Precis så såg han ut. Jag trodde, hoppades, att någon drev med mig. Jag hade ju gått utblidningen HLR för barn bara onsdagen innan.
Detta kunde bara inte vara sant....

Vi blev uppskickade på övervåningen där Anders berättade att han hade hittat Linus livlös på magen bredvid sig när han hade vaknat. Han försökte direkt få liv i honom och ringde 112. Där fick han hjälp att komma igång med HLR. Brandkåren hade kommit bara strax innan jag och Pontus kom hem. Dem är först på plats eftersom dem har en hjärtstartare vilket dem hade haft sedan den första juli 2009.
Jag ringde mamma och pappa eftersom jag insåg att någon var tvungen att ta hand om Pontus. Vi skulle ju med Linus till sjukhuset.
Ambulanserna kom efter en liten stund. Då kändes det som en evighet. Dem skickar alltid två på sådan här larm en från Växjö och en från Lenhovda coh dem lyckades köra in på vår gata samtidigt. Det är även med narkosläkare så att dem kan ge all medicin som kan behövas.

Mamma och pappa kom precis efter ambulanserna och även dem blev uppskickade på övervåningen till oss. Där satt vi och väntade och hörde ljudet från hjärtstartare, sjukvårdare m.m.
Kan höra de ljuden än idag......

Till slut så sa dem att dem var klara för att åka och vi fick åka i ambulansen efter. Den värsta och den längsta resan jag någonsin har gjort.
När vi kom in i ambulanshallen så hade Linus redan kommit in. Dem körde fortare med honom. Dem frågade om vi ville in till akutrummet där han befann sig och det ville vi. När jag fick se vilken läkare so var där så kändes det bra. Han är duktig!
Men dem ville inte ha oss kvar där så vi fick gå till ett rum och vänta. Till slut kom läkaren och meddelade att det inte gick att rädda honom. Dem hade gjort precis allt.....
Därefter så fick vi komma upp på ett rum där vi fick vara med Linus. Man ville bara väcka honom. Dit kom även mamma och pappa med Pontus och senare Anders föräldrar också.
Jag hade saknat Pontus så enormt och ville absolut inte vara ifrån honom just då. Där var vi hela eftermiddagen och bara pratade och satt med Linus.

När vi kom hem på kvällen hjälpte mamma oss med att bädda rent och slänga dem lakanen som han faktiskt låg i. Senare kom prästen som har varit ett stort stöd hela vägen och är fortfarande.
Vi åkte in till sjukhuset på måndagen igen för att se Linus innan han fick åka till Lund för obduktion.
Där vara han i 10 dagar. Det krävdes så lång tid för att kunna ta alla prover. Det kändes fruktansvärt att han var så långt ifrån oss. Han kom tillbaka den 10:e december så vi hann precis ha en minnesstund, bisättning, dagen innan begravningen. Jag och Anders hade tänkt klä på honom de kläder han skulle ha men vi klarade inte det. Han hade förändrats den tiden han hade varit iväg. Det såg inte längre ut som om han bara sov. Han såg död ut. Och ledsen och trött. Det var dags för honom att gå vidare.....
Begravningen hade vi dagen efter och den hade jag förberett i minsta detalj att det skulle vara bra. Dikter, psalmer och vilken musik det skulle var när man tog farväl. Det blev jättefint men vill aldrig mer göra om det...

Nu gör vi allt för att komma vidare. Samma dag som Linus dog sa vi att han inte var det sista barnet. Det sa vi innan och nu fick hans död oss att inse att man aldrig vet hur livet blir eller hur många vi ska bli.
På juldagen tog jag ett graviditetstest som visade +. Trodde aldrig att det skulle gå så fort eftersom det tog 10 månader att bli gravida med Linus. Vi var lyckliga och livrädda. Jag var och är rädd att jag inte ska våga älska nästa barn för tänk om det också ska dö. Detta kämpar jag med varje dag och att försöka se ljust på framtiden. Vi har fortfarande Pontus kvar och det lilla livet i magen gör faktiskt att jag måste försöka vara rädd om mig själv. Även om det finns dagar när man inte vill gå vidare.

Visst är det underbart att vara gravid igen men även fruktansvärt. För bebisar kan dö och om dem gör det så dör något inom en också och jag vet inte om jag kan klara det en gång till.