Påminnelser

Varje dag kommer det något som påminner om vilken tragedi vi genomgår. Åtminstone känns det så.
Tidigare idag hade jag mer eller mindre glömt bort att vi har ett barn mindre i livet. Satt och pratade om att vi ska ut på lördag med goda, bästa vänner och förundrades över att vi lyckats skaffa barnvakt alla tre familjer. Totalt sju barn höll jag envist på. Linda tre, Ann två ( ev. tre) och vi hade ju två. Det var ju bara så självklart. Visst har vi två barn men man kan ju faktiskt inte skaffa barnvakt till en som inte finns i livet längre.

När jag sedan hämtade posten så låg det ett stort kuvert adresserat till mig från Svenska Kyrkan. Det var Gravbrevet som kom. Tänk att man får ett papper på att Linus finns där han finns. Han är ju bara på fel ställe.... Han ska ju vara här....