Tack alla för alla gratulationer. Jag har tyvärr väldigt svårt för den enorma uppmärksamheten man får när man fyller år på facebook. Detta kom till hos mig när Linus hade dött. Nu tre år senare har jag kunnat förstå själv varför jag har jobbigt, även om det blir lättare och lättare.
För tre år sedan ville jag inte fylla år, jag ville inte leva helt enkelt. Ett av de käraste jag hade, hade dött för mig. Jag vet att jag hade flera kvar hos mig men ändå var det väldigt tungt att kunna fira och vara glad att bli uppvaktad på min födelsedag.
I höstas fick jag en uppgift i svenskan att skriva en essä om Shakespears monolog Att vara eller icke vara. Det första jag skrev fick jag tillbaka med kommentaren att jag skulle lägga in mer egen åsikt. Då gick det upp för mig att denna frågeställningen har jag själv stått med och det var jobbigt att skriva om det men tack vare min underbara svenska-lärare fixade jag det.Ska jag leva vidare eller dö, är det bättre i döden eller i livet.
Jag valde livet och min närvaro med mina kära. De som inte finns med mig längre hoppas jag innerligt att jag får träffa igen när det är min tur att gå vidare. Jag kunde ju inte ge upp det jag vet att jag har mot något som jag faktiskt inte vet hur det blir. Så här finns jag och mår bra. Alla gratulationer värmer också och det känns som ett stort steg att kunna känna så.
Rivstartar gör jag ju också och detta hamnar som en liten parentes i detta inlägget idag. Har varit jätteduktig med kosten. Motionen har det varit sisådär med. Kombinationen förkylning, ny bil och sjuk dotter har gjort att jag inte ens fått till mina promenader. Det märktes på resultatet, endast -0,3 kg, men ett minus är alltid ett minus......
torsdag 17 januari 2013
torsdag 10 januari 2013
Vägdag
Jag har beslutat mig för att ändra vägdag till torsdagar eftersom jag vet av tidigare erfarenhet at det är en bättre dag för mig att väga mig på. Denna veckan blev därför lite kort men är ändå supernöjd med resultatet, -1,2 kg. Nu vet jag att det huvudsakligen är vätska jag har blivit av med, men det räknas ju det med.
Denna veckan har jag startat med Biodrain som gör att vätska och slaggprodukter försvinner ur kroppen och att det fungerat har jag märkt genom ett konstant toa-spring och finnar. Igår var sötsuget fruktansvärt men klarade mig med lite cashewnötter och vatten.
Ikväll ska jag till Karlskrona på samtalsträff med andra änglaföräldrar. Känner att behovet att få prata är stort. Har motat undan känslorna under hösten och märker nu att de kommer ifatt. Saknaden och sorgen finns alltid där men ser också det som ett framsteg i sorgearbetet att jag har kunnat sätta känslorna åtsidan för att kunna ge de som finns hos mig mer tid.
Denna veckan har jag startat med Biodrain som gör att vätska och slaggprodukter försvinner ur kroppen och att det fungerat har jag märkt genom ett konstant toa-spring och finnar. Igår var sötsuget fruktansvärt men klarade mig med lite cashewnötter och vatten.
Ikväll ska jag till Karlskrona på samtalsträff med andra änglaföräldrar. Känner att behovet att få prata är stort. Har motat undan känslorna under hösten och märker nu att de kommer ifatt. Saknaden och sorgen finns alltid där men ser också det som ett framsteg i sorgearbetet att jag har kunnat sätta känslorna åtsidan för att kunna ge de som finns hos mig mer tid.
måndag 7 januari 2013
Tillbaka igen!
Nu ska jag ta tag i denna bloggen igen. Jag har känt att tiden inte räckt till men inser nu att det endast handlar om prioriteringar, slösurfa eller blogga...
Bloggen ger mer positivt tillbaka så nu är det dags igen.
Det har hänt en del på slutet. Efter en massa jobbsökande för att kunna få en större tjänstgöringsgrad insåg jag att det är dags att ta tag i mitt liv så jag började plugga. Nu läser jag in gymnasiet, Matte 1c, Samhällskunskab 1b, Engelska 6 och Svenska 2 och 3. Jag jobbar samtidigt mina 65 % på ICA så jag kombinerar studier med jobb. Vet inte exakt vad jag vill bli men det lutar åt något med ekonomi.
Just nu är det i vilket fall som helst dag för RIVSTART igen. Det är nog den största orsaken till att jag skriver här. Det krävs mer diciplin känner jag när jag bloggar samtidigt.
GI ska jag köra och försöka ta något varv i spåret ett par gånger i veckan. Vill ha in mer träning men får inte riktigt till det just nu. Jag var flitig med att göra plankan varje morgon ett tag, vilket min rygg mådde jättebra av, så det är något jag ska komma igång med också.
Idag vägde jag in mig och min startvikt är 78,4 kg och mitt rivstart mål är -4 kg. Så nu kör jag så det ryker.
Efter så långt uppehåll så tar jag och gör en ny viktresa med nya mål.
Bloggen ger mer positivt tillbaka så nu är det dags igen.
Det har hänt en del på slutet. Efter en massa jobbsökande för att kunna få en större tjänstgöringsgrad insåg jag att det är dags att ta tag i mitt liv så jag började plugga. Nu läser jag in gymnasiet, Matte 1c, Samhällskunskab 1b, Engelska 6 och Svenska 2 och 3. Jag jobbar samtidigt mina 65 % på ICA så jag kombinerar studier med jobb. Vet inte exakt vad jag vill bli men det lutar åt något med ekonomi.
Just nu är det i vilket fall som helst dag för RIVSTART igen. Det är nog den största orsaken till att jag skriver här. Det krävs mer diciplin känner jag när jag bloggar samtidigt.
GI ska jag köra och försöka ta något varv i spåret ett par gånger i veckan. Vill ha in mer träning men får inte riktigt till det just nu. Jag var flitig med att göra plankan varje morgon ett tag, vilket min rygg mådde jättebra av, så det är något jag ska komma igång med också.
Idag vägde jag in mig och min startvikt är 78,4 kg och mitt rivstart mål är -4 kg. Så nu kör jag så det ryker.
Efter så långt uppehåll så tar jag och gör en ny viktresa med nya mål.
onsdag 14 mars 2012
Längesedan...
Denna start på året har inte varit något vidare. Vi har avlöst varandra med sjukdomar här. Den som har klart sig bäst är Pontus och sämst är den lilla snäckan. Det har varit halsfluss med hög feber så vi trodde att vi skulle förlora henne, förkylning och magsjuka, magsjuka och magsjuka. Därav en mage som inte klarade av vanlig mat. Så det har varit diet och nu är hon på väg tillbaka igen.
Själv har jag haft ett par dunderförkylningar men det är just nu bara det lilla...
Jag mår inte bra. Känner mig ledsen mest hela tiden. Jag vet att det inte syns på mig när jag är bland folk. Sorgen efter Linus har blivit så påtaglig igen.
Vet inte varför...
Kanske för att man inte hinner med att gå till honom lika ofta...
Eller att man blivit så rädd varenda gång Elsie blir sjuk...
Jag känner mig slutkörd psykiskt...
Jag mår som sämst av att gå hemma men jag orkar inte ta initiativ att träffa någon...
Sover gör jag som en skit coh just nu är jag mest bara trött....
Jobbar ikväll och det ska bli skönt. Räddningen är nu ett schema att gå på så jag vet att jag måste göra något. Även om man gör massor hemma så blir det annorlunda. Man går in i en annan roll när man jobbar.
Rivstarten gick åt pipsvängen men just nu måste jag må bra psykiskt för att kunna kämpa med vikten. Eftersom jag inte kan ut och gå på samma sätt längre för min fot så får jag dåligt med frisk luft och vardagsmotion. Så nu är det härligt att man kan cykla igen.
Ska bli operation i foten så nästa steg är en magnetröntgen så dem vet exakt var den onda lilla nervknutan sitter....
Nu har jag gnällt av mig lite så jag får ta tag i dagen igen.....
Själv har jag haft ett par dunderförkylningar men det är just nu bara det lilla...
Jag mår inte bra. Känner mig ledsen mest hela tiden. Jag vet att det inte syns på mig när jag är bland folk. Sorgen efter Linus har blivit så påtaglig igen.
Vet inte varför...
Kanske för att man inte hinner med att gå till honom lika ofta...
Eller att man blivit så rädd varenda gång Elsie blir sjuk...
Jag känner mig slutkörd psykiskt...
Jag mår som sämst av att gå hemma men jag orkar inte ta initiativ att träffa någon...
Sover gör jag som en skit coh just nu är jag mest bara trött....
Jobbar ikväll och det ska bli skönt. Räddningen är nu ett schema att gå på så jag vet att jag måste göra något. Även om man gör massor hemma så blir det annorlunda. Man går in i en annan roll när man jobbar.
Rivstarten gick åt pipsvängen men just nu måste jag må bra psykiskt för att kunna kämpa med vikten. Eftersom jag inte kan ut och gå på samma sätt längre för min fot så får jag dåligt med frisk luft och vardagsmotion. Så nu är det härligt att man kan cykla igen.
Ska bli operation i foten så nästa steg är en magnetröntgen så dem vet exakt var den onda lilla nervknutan sitter....
Nu har jag gnällt av mig lite så jag får ta tag i dagen igen.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)