tisdag 11 maj 2010

obduktionsprotokollet

Läste just att en annan änglamamma hade fått reda på vad hennes son dog av. Alla trodde där att hennes son dog av Plötslig Spädbarnsdöd men det kom fram nu att så var inte fallet. Han var faktiskt allvarligt sjuk men det märktes inte på honom. Att ha lyckades leva ett normalt liv den tid han levde är egentligen konstigt. Men han fick det bästa livet han kunde få trots att det var alldeles för kort.....

Men detta gör att rädslan för vårt eget protokoll växer.
Vad har dem hittat??
Kan det vara ärftligt?
Jag är rädd men vill ändå veta nu......

måndag 10 maj 2010

Måndag igen!!

Denna veckan känns som om den ska kunna bli bättre än förra. Jobbat idag och det har gått riktigt bra. Jag har ju en så bra chef (vän rättare sagt) så efter en liten pratstund så känns allt mycket lättare och jag inser att dem största kraven är det jag själv som ställer.
Jag vill ju bara göra mitt bästa och ställa upp så mycket jag kan men jag måste inse att jag inte orkar ställa upp mer än det jag har. Och ibland kan även det kännas som för mycket.....
Jag gör mitt bästa.....

När jag skrev förra inlägget var jag jätteledsen och hade det jättejobbigt... då också...
Tänker bara informera om detta att jag som det är idag så avvisar jag inga inlägg såvida det handlar om det jag har skrivit om. Alltså kommer även dem dumma med för jag tänker inte sitta och hålla dem för mig själv.
Jag vill även tacka ALLA för stödet jag får. Det var knappt jag vågade gå ut och kolla om jag hade fått några kommentarer för jag var rädd vad det skulle stå, också var det bara en massa uppmuntran.
Tack igen alla!!!

lördag 8 maj 2010

Anonymt=FEGT!!

Den som har problem med att läsa om vad jag skriver tykcer jag ska ge fan i att läsa. Bråket med Anders var bara droppen den dagen. Just nu krävs det inte mycket som sänker mig. Får kämpa dagligen med att hitta en anledning att fortsätta. Vill egentligen inte......

Jag förstår även att Anders har det jobbigt men att vi har olika sätt att bearbeta vår sorg och den fortsatta gången av vårt liv måste alla ni andra acceptera. Vi är som tur är inte lika......

Nästa gång någon reagerar får ni gärna utge er för vem ni är. Det gör ju faktiskt jag!

onsdag 5 maj 2010

Orkar inte...

Jag orkar inte mer nu... Reserverna är slut.
Det är inte konstigt att man är tröttare, mitt blodvärde var lägre än det någonsin varit. Brukar alltid ligga på topp.
Men det är inte bara tröttheten. Jag har ingen lust heller. Inte till något. Vill egentligen inte finnas till...
Ibland känns det som om det skulle vara lättare då. Men för vem????
Jo, för mig. Men alla andra då???
Alla jag älskar......
Jag vet ju hur jobbigt det är att förlora någon man älskar mer än något annat...
Och det finns ju faktiskt dem som älskar mig lika mycket...

Tur är det.. för trots allt ska dem få stå ut med gnälliga, känsliga, ynkliga jag ett tag till....